Foucault tribunalens dom

Vi avgör att, genom ovilligheten att avstå från användandet av makt, våld och tvång, är psykiatrin skyldig till brott mot mänskligheten: det avsiktliga förstörandet av värdighet, frihet och liv. Mest av allt genom den lagliga kategorin "psykiska patienter" vilket tillåter ett totalt berövande av mänskliga och civila rättigheter och naturlagarna.
Vidare, psykiatrin kan inte låtsas vara konsten att bota, den har överträtt den Hippokratiska eden genom ett medvetet val av skadliga droger, vilken skapade i synnerhet den världsomfattande epidemin av tardiv dyskinesi, likväl som andra ingripanden som vi igenkänner som tortyr: ofrivillig inspärrning, tvångsmedicinering, bältesspänning, elchocker, alla former av psykokirurgi och dagpatienters tvångsintagning.
Denna praktik och ideologi tillät psykiatrikerna under nazitiden att gå till extremiteter med systematiska massmord av inspärrade under förevändningen "behandling".
Psykiatrin vägrar inte bara att förneka den makt den fått genom staten, den tar även rollen av en högt lönad och respekterad representant för social kontroll och internationell polisstyrka över beteende och förtryck av politiska och sociala åsikter.
Vi finner psykiatrin skyldig till kombinationen av tvång och oberäknelighet, en klassisk definition av totalitära system. Vi kräver ett avskaffande av lagarna om "psykiska patienter" som ett första steg fram mot att göra psykiatrin ansvarig inför samhället. Och i tillägg, kompensationer måste göras för den skada den har gjort. Allmänna medel måste göras tillgängliga för humana och värdiga alternativ till psykiatrin.

Skäl för domen

Försvaret talar om den terapeutiska nödvändigheten för psykiatriskt tvång och, om nödvändigt, användandet av fysisk makt. De erkänner dock, att i "goda psykiska institutioner" används så lite tvång som möjligt. Tvånget är uppenbarligen inte terapeutiskt, snarare är det beroende av den typ av psykiatri som praktiseras. Vi fördömer alla former av psykiatriskt tvång som ett brott mot mänskliga rättigheter.
Lagarna för de psykiskt sjuka föreskriver psykiatriskt tvång i händelse av fara för sig själv eller andra. I praktiken överträds detta storligen. Frågan handlar endast om en hotbild, något brott har inte blivit begånget. Detta betyder att den preventiva kvarhållningen praktiseras.
Försvaret beskriver någon som psykiskt sjuk då hans förmåga att hjälpa sig själv är reducerad. De anser att han ska bli befriad från vissa samhälleliga krav på grund av försämringar i hans förmåga att uppleva och bete sig som förväntas av samhället.
Vi är av åsikten att den accepterade föreställningen om sjukdom är inadekvat. I detta fall kan en institution som ett psykiatriskt sjukhus inte erbjuda någon hjälp.
Vi är av åsikten att behandling av läkare endast borde tillämpas på frivillig grund.
Det är speciellt oroväckande att många domare är partiska och att de håller med om psykiatrikernas expertråd.
Psykiatriska överlevare har en rätt att kräva finansiell kompensation för den smärta och det lidande de fått uppleva.

Berlin, 2 maj 1998